Efter
åtta månader har min saknade kille äntligen kommit hit! Tidigt på morgonen i mitten av juni landade han på Palaus miniflygplats. Det blev en lång kram och massa
pussar han möttes av. Och ett gäng stirrande asiater som stod runtomkring och
kollade nyfiket.
Det känns helt sjukt att han äntligen är här. Ibland får jag nypa mig i armen så jag förstår att det är verklighet. Vardagen blir så mycket roligare när man har någon man tycker om att spendera den med. Något så enkelt som att bara laga middag blir ju tio gånger roligare när man har sällskap. Den tiden han varit här har jag visat han runt i lilla Palau. Visat vilket Café som har den bästa Air-conditionen, vart det bästa badstället är, finaste vattenfallet. Och Självklart har han följ med ut till Bayen och hälsat på delfinerna!
Förutom Oscar har det kommit en till individ som bosatt sig i vår lilla lägenhet. Hacchan heter han. En söt liten katt som vi har blivit kattvakt åt när min kollega har åkt tillbaka till Japan på semester. I början när han kom hade vi lite svårt att anpassa oss efter den lilla krabaten som kände för att ställa sig och krafsa på sovrumsdörren mitt i natten, titt som tätt. Efter att Oscar i frustration byggt ett berg av möbler utanför dörren försvann krafsandet och vi har lärt oss att co-exist alla tre. NU har vi riktigt fäst oss vid den lilla killen så det kommer bli lite jobbigt att lämna tillbaka honom imorgon.
Tur att han bor bara några minuter ifrån så vi kan gå och hälsa på honom ofta!
