Mer dykning!

De flesta här på Palau gillar att dyka. Min kompis Koto och hennes kille är två av dem. Smidigt nog så är hennes kille chef på en dykarfirma! Så jag och Oscar blev tillfrågade om vi ville följa med en dag när de inte hade så mycket gäster. Självklart ville vi det!  Det sista dykarspotet var min favorit för dagen. Den var där jag hittade min nya kompis som ni kan se på sista bilden.

 tre Dorisar!

Första dyket tillsammans m Oscar

Oscar hade sådan tur att han fick se tre mantor på sitt allra första dyk i Palau! För mig var det andra gången att få se de. Jag har en del kollegor som har varit och dykt mycket här i Palau men aldrig lyckats få se någon manta, så han hade tur! Vårt sista dyk gjorde vi på ett ställe som heter Chandelier cave. I det berget så fanns det fyra olika luftfickor vi dök upp i, där alla såg olika ut. En var stor med långa kalktappar hängandes från taket, en annan var väldigt liten så det var nätt och jämt att vi fem personer fick plats där inne.  Den sista och minsta grottan kallade de för Marijuanacave. För några år sen var det ett gäng dykare som tog sin water proof case in i den lilla grottan med några jointar i. Efter Marijuana kalaset var över var det självklart fullt av rök där inne. Ny fräsch luft kommer in genom små små hål i bergväggen, men detta händer inte under en natt, det tar lång tid. Så de fick vänta i flera år! Innan de kunde ta in några gäster  igen.

 

En dag i huvdstaden

Jag ville visa lite mer av Palau för Oscar så vår kära huvudstad Melkiok blev ett givet stop i vår dagstur. Efter att vi har passerat presidentens ståtliga hus och de resterande 20 små husen kom vi fram till slutet av vägen. Färdigt, det var huvudstaden det! Sa jag till Oscar. Han var minst sagt chockad, att det ens kan existera så här små huvudstäder! 

Man kan ju tro att det vore ett givet val att Koror skulle utnämnas som huvudstad då det bor åtminstone några tusen människor där. Men som sagt, det mest logiska är inte alltid ett givet val. Det är en del av charmen här.

När vi väl var i huvudstaden passade vi på att hälsa på hemma hos Stone och hans familj. I samma sekund som vi kör upp på uppfarten kommer det glada hundar springande mot oss. Kort därefter kommer Stones pappa och hans syster och hälsar oss välkomna. Stones pappa är som många andra Palauner väldigt stolt över att vara en Palaun och delar gärna med sig av dess folks historia och annan rolig kuriosa. När vi slagit oss ner ute på balkongen och blivit tilldelade en varsin kokosnöt fick vi en genomgång i hur man lättast öppnar de och vilken del av kokosnöten som är den godaste, d v s den delen man ger till sin tjej, blinkar han och nickar mot mig. Där satt jag redan med munnen full av kokos och kände att det räckte gott och väl med en ”fin del”. Väldigt gott och nyttigt men så otroligt mättande. När vi tackat och sagt hejdå, kände vi ändå att vi ville äta något mer. Här behöver man inte drabbas av beslutsångest när man ska välja vilket ställe man ska äta på då det bara finns en enda restaurang. Det var premier även för mig att äta där. Den är belägen precis vid havet med en mysig liten uteservering. Och tur var det att de hade sådan god mat!

Det som är det fina på den sidan av ön, är att på eftermiddagen när det är lågvatten så förvandlas hela östra sidan till en lååång strandremsa. Så efter lunchen var det bara att gå ut några meter från restaurangen och lägga sig på stranden under skuggan av ett träd, och njuta.