En solig julafton

Julen 2014 spenderade jag här i Palau hemma hos min Japanska kollega. Japanerna firar jul men de ser den inte som en speciellt stor högtid då de flesta av dem är buddhister. Det var trevligt men jag kände aldrig att jag fick den riktigta julkänslan som man kan få när man är hemma med sina närmsta omkring sig och öppnar julklappar framför den vackert upplysta granen.

Två dagar innan Julen 2015 kom ett flyg till Palau med Oscar och mina två otroligt saknade vänner Issa och Ewe! Jag kunde inte ha önskat mig en bättre julklapp.  Julstämningen steg några grader det här året med glöggdoft i lägenheten, frossandet i pepparkakor, och mina fina omkring mig med tomteluvorna på.

Dagen efter jul kom min käraste bror och kusin Simon på besök. Så det var ett späckat schema här med rock Island tours, simmande med delfiner och utflykter till alla olika delar av Palau.
Många av våra kvällar spenderades uppe på taket på det hotellet som Niclas och Simon bodde på. Ett mysigt litet nybyggt hotell, två minuters gångavstånd från lägenheten. Varje kväll hade vi turen att få taket för oss själva. Det blev mycket kortspel och vindrickande varvat med filosoferande om livets stora frågor.

Det blev tre intensiva och otroligt roliga veckor med alla här. Självklart önskar jag att man kunde ha de nära hela tiden. Men det som är bra är att man lär sig uppskatta tiden tillsammans så mycket mer när man väl ses!

Ny innebende

För ett tag sedan så var det en fågelunge som föll ur sitt bo och landade i havet ute på mitt jobb. Det här var faktiskt tredje gången vi var med om det sen jag började här. Så var gång tar en kollega med sig ungen hem och matar den tills den är redo att pröva sina vingar och flyga iväg. 

Fågeln kallas för long –tail bird. Av Palaunerna kallas den också för lucky bird. Det sägs bringa tur om man ser den här fågeln flyga över en och skulle du ha turen att hitta den långa stjärt fjädern från fågeln så är du otroligt lyckligt lottad. Den här gången åtog jag mig att ta med mig den söta fågelungen hem. Just då var Oscar hemma i Sverige en vända så jag kände att den lilla fågelungen kunde fylla tomrummet i lägenheten. Hon  fick det fantasifulla namnet Birdie. Och tro vad man vill om fåglar men Birdie har faktiskt varit ett väldigt bra sällskap. Birdie vande sig snabbt vid min närvaro och det var inga problem att hantera henne. Hon tyckte till och med om att sitta i mitt knä då hon fick en högre överblick över omgivningen. De dagarna gick jag upp tidigare än vanligt för att mata Birdie. Det var en slabbig och tidskrävande historia var gång. Som ni kan se på bilden nedan så har Birdie en väldigt lång näbb. Av erfarenhet vet jag att det gör väldigt ont att få sina fingrar där emellan. Så jag började mata henne med matpinnar! Kändes så mycket tryggare.

Som vanligt tog jag med mig Birdie till jobbet. Medan jag jobbade så satt hon på en stol och kollade vad som hände på avstånd. Vid lunch tid när jag skulle gå och mata henne som vanligt så var det tomt där hon brukade sitta. Min kollega berättade att han hade bevittnat när hon tagit sina första vingtag och flugit iväg!