Sötaste hundvalpen

Vår båtförare som kör ut oss varje dag till bayen har skaffat sig världens sötaste hundvalp. Varje dag tar han med sig lillen ut på båten. Våra gäster åker med samma båt så de får också chans att kela med sötsaken. Ni kan ju tro att han är populär! De första turerna satt han mest och ylade sitt lilla hundvalps yl men nu verkar han ha vant sig vid att fara fram över vågorna.
Att få sitta i tio minuter till och från jobbet varje dag och kela med den här godingen gör min dag!

Baseboll matchen

Olika turistföretag i Palau slog ihop sig för att möta varandra i en baseboll match. Det lät roligt så jag tackade jag när jag fick förfrågan om jag ville vara med. Jag har aldrig spelat eller kollat på en baseboll match i hela mitt liv. Lite naivt tänkte jag att det måste likna brännboll. Det visade sig vara väldigt naivt tänkt. Dagen innan matchen så tränade jag och några kollegor på att kasta. Fånga och lyckas träffa bollen med ett slagträ. När träningen var över så sa min kollega Takashi att förmodligen så kommer jag få vara pitcher imorgon på matchen då han tyckte att jag kastade långt. Här blev det ett litet missförstånd då jag inte visste vad en pitcher hade för position och Takashi med sin halvdåliga engelska får mig att tro att det är den personen som står allra längst bort för att fånga bollen om den någonsin kommer så långt. Det tyckte jag lät som ett fair deal. Jag ville inte ha för mycket ansvar på min första baseboll match. Nästa dag när de första lagen spelar och jag får förklarat för mig alla regler och vilka positioner alla har så inser jag, att pitchern är ju inte alls den som står längst bort, det är ju den som står i centrum och kostar bollen (ashårt) till den som ska slå. Och nej reglerna var inte alls liknande som i brännboll som jag hade hoppats på, dem var snäppet mer komplicerade än så.

Så efter att jag lärt mig ytligt om spelets regler och sagt till klart och tydligt att jag inte kan vara pitcher så var jag redo att gå ut på planen. Det var med skakiga händer jag höll upp det tunga slagträet och kände nervositeten komma med allas blickar mot mig. Tro det eller ej men jag lyckas träffa bollen på första försöket!

Det var inte bara jag som var en amatör den kvällen, de flesta på vårat Dolphins Pacific lag hade aldrig spelat baseboll innan. Så vi var överlyckliga så fort vi träffade bollen och lyckades springa till närmsta plattan.

Vi vann inte den kvällen. Men vi lät inte det dra ner oss, vi hade haft en riktigt rolig kväll!

Ett stadigt handtag från presidenten

Häromdagen fick jag ett samtal från chefen som frågade mig om jag vill följa med på en fest för att sponsra conservation work här i Palau. Göra något rolig och en vettig sak i ett säger man inte nej till!

Jag hade ingen bakgrundsfakta alls innan jag åkte dit. Det jag visste var att PICKRIK (palau coral reef center) hade anordnat festen för att samla in pengar. Jag förväntade mig en sunkig lokal med gamla gubbar och inga större festligheter.
Där hade jag fel! Festen visade sig vara på ett av de lyxigaste hotellen härpå ön. När jag kommer dit möter jag upp min andra kollega Sari som också hade turen att få gå det här året från jobbet. Hon räcker över min biljett där jag ser att en biljett kostar 100 dollar! (800kr). Kvalitén på festen hade jag minst sagt underskattat.  De hade rullat ut den röda mattan som ledde fram till en vacker blomsterbåge man gick igenom för att mötas av kvällens fotograf som tog kort på alla som anlände.
Festen tog plats på den stora uteserveringen. Killarna var klädda i kostym och kvinnorna hade långa vackra klänningar på sig. Jag har inte mycket i mitt bagage att jämföra med men jag kände att det här var den pampigaste festen jag har varit på!

Innan den maffiga buffén öppnade skulle det hållas tala av diverse människor. 3 minuter var skulle talen hållas och vid halv sju skulle buffén öppna enligt kvällens program. 2 timmar efter schemat var alla talen klara. Den detaljen att de slog över tiden rejält bidrog nog också till att maten smakade sinnessjukt gott eftersom man vid den tiden var vrålhungrig!

När alla var mätta och nöjda så skulle kvällens sista person hålla tal vilket också var det bästa. Det var kvällens stjärngäst, Frankies tur att hålla tal. Personerna innan honom hade pratat om Palaus natur och ekosystem. Det var intressant att lyssna på.( Jag fick bland annat reda på att nu har en tysk forskare fastslagit att den renaste luften i hela världen finns här i Palau. Känns skönt att veta.)
När Frankie klev upp på scenen blev det helt tyst bland de 300 närvarande människorna. Han är den största legenden i det här landet. I princip alla som lever på den här ön som har någon form av inflytande eller ekonomisk makt är inte Palauner. Men Frankie han är en Palaun. Han var den första personen i Palau som började med environmental conservation och det var han som såg till att dykning slog igenom här. Mer än 50 procent av turisterna som kommer hit, kommer för just dykningen.  Så han har hjälpt till att bidra till den största ekonomiska inkomsten.  Idag så är dykarspotet Blue Corner som han hittade, blivit det mest kända i världen. Det var första gången som jag såg honom IRL, innan har jag bara hört historier om honom. Man kände den djupa respekten som människorna där hade inför honom. När han kom upp på scenen kunde man riktigt känna hur han trollband hela publiken. Talet varvade han med roliga anekdoter och viktig fakta om hur vi ska behandla moder jord på bästa sätt.

Självklart var Palaus president där för att visa sitt stöd.  Så chefen tog med mig och Sari dit för att presentera oss för honom. Det var ingen Obama säkerhet runt honom om man säger så. Han satt vid det bordet som var närmast scenen i sin enkelhet tillsammans med sin familj och skrattade. När han såg att min chef Tanaka närmade sig reste han sig upp och gav oss alla ett stort leende och ett stadigt handslag. Om någon hade sagt till mig tidigare den dagen att ikväll så kommer du att stå och småprata med landets president. Så hade det låtit helt galet då jag trodde att jag skulle spendera kvällen i en sunkig lokal med gamla gubbar och prata om miljön. Med andra ord så blev det en galet bra kväll.

Det är något speciellt med de stunderna när man inte förväntar sig något storartat och så höjs ens upplevelse till skyarna!