Efter
den tid och pengar man la ner på ett körkort i Sverige fasade jag lite för att
göra om allt en gång till i Palau. Det hade jag inte behövt oroa mig för.
Svårighetsgraden på att ta ett körkort här är desamma som att fiska upp det i
ett flingpaket, vem som helst kan få det, oavsett körkunskap eller teoretisk
kunskap.
Först skulle man göra det teoretiska provet med 55 frågor.
En fråga kunde se ut så här:
En ambulans kommer bakom dig med sirenerna på, vad gör du?
1. Sicksackar framför den så den inte kan komma förbi.
X. Det är ett race, kör så snabbt du kan efter den
2. Kör åt sidan och låt den passera
Om det skulle vara så att du känner dig osäker på en fråga så är det bara att fråga övervakaren så pekar han ut rätt svar. Sen kan man ju också göra som den Bangladeshiska killen bredvid mig, Inte pluggat ett skit, kan ingenting om bilar eller körning, han frågade efter svaret på varenda fråga. Tillslut blev tillochmed övervakaren trött på honom och säger aokej men vi tar en enkel fråga här, Behöver du ett körkort för att få köra bil i Palau? Ehhh… nej. Han fick godkänt. Känns väldigt tryggt.
Bilarna här är importerade från Japan där det är vänstertrafik så ratten sitter ju då på högersidan. Men här på ön så kör de med högertrafik. En annan kan ju tycka att det hade varit smidigt att också införskaffa vänstertrafik när man importerar bilar som är gjorda för det .. meen det är en del av charmen här, allt är inte logiskt.
När det var dags för själv uppkörningsdagen så fick man komma med sin egen bil, dvs. man fick köra själv till stationen utan något körkort än. Och här så är det polisen som gör det finall check. Så när den väldigt allvarsamma poliskvinnan satt sig i bilen fick jag instruktioner om att köra till närmsta mataffären och så tillbaka och parkera igen. Lite skillnad från Sverige kan man säga där man ska backa runt hörn, fickparkera och ha sig. Efter några ynka minuter var vi tillbaka igen. Lite hummande och avcheckande på kvinnans papper konstaterade hon; jag hade klarat det. Det var bara att gå in till polisens kontor paya 25 dollar(175kr) så hade jag mitt nya körkort i handen. Svårare än så var det inte.
Först skulle man göra det teoretiska provet med 55 frågor.
En fråga kunde se ut så här:
En ambulans kommer bakom dig med sirenerna på, vad gör du?
1. Sicksackar framför den så den inte kan komma förbi.
X. Det är ett race, kör så snabbt du kan efter den
2. Kör åt sidan och låt den passera
Om det skulle vara så att du känner dig osäker på en fråga så är det bara att fråga övervakaren så pekar han ut rätt svar. Sen kan man ju också göra som den Bangladeshiska killen bredvid mig, Inte pluggat ett skit, kan ingenting om bilar eller körning, han frågade efter svaret på varenda fråga. Tillslut blev tillochmed övervakaren trött på honom och säger aokej men vi tar en enkel fråga här, Behöver du ett körkort för att få köra bil i Palau? Ehhh… nej. Han fick godkänt. Känns väldigt tryggt.
Bilarna här är importerade från Japan där det är vänstertrafik så ratten sitter ju då på högersidan. Men här på ön så kör de med högertrafik. En annan kan ju tycka att det hade varit smidigt att också införskaffa vänstertrafik när man importerar bilar som är gjorda för det .. meen det är en del av charmen här, allt är inte logiskt.
När det var dags för själv uppkörningsdagen så fick man komma med sin egen bil, dvs. man fick köra själv till stationen utan något körkort än. Och här så är det polisen som gör det finall check. Så när den väldigt allvarsamma poliskvinnan satt sig i bilen fick jag instruktioner om att köra till närmsta mataffären och så tillbaka och parkera igen. Lite skillnad från Sverige kan man säga där man ska backa runt hörn, fickparkera och ha sig. Efter några ynka minuter var vi tillbaka igen. Lite hummande och avcheckande på kvinnans papper konstaterade hon; jag hade klarat det. Det var bara att gå in till polisens kontor paya 25 dollar(175kr) så hade jag mitt nya körkort i handen. Svårare än så var det inte.
Tjockleken
på teoriboken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar