Känslan att få träna en liten delfinkalv

Känslan av att få träna en liten sex månaders delfinkalv är svår att sätta ord på. De senaste veckorna har varit extra roliga. Jag har fått börja träna våra två delfinkalvar. Den ena Dilbul, hon är ett år och Ngelm hon är nu sex månader. Det har blivit en omställning efter att de senaste månaderna varit van vid att träna fullvuxna, disciplinerade delfiner till att gå över till småttingar som gör lite vad som faller de in. Känner de för att simma iväg och jag en fisk eller kolla vad deras mamma sysslar med gör de det. Men det är så roligt att fått se hur de har utvecklats från det att de föddes och de jämt och ständigt befann sig vid sin mamma och inte vågade lämna hennes sida, ännu mindre komma nära tränaren. Till att se hur de fått mer förtroende för tränarna, och tillslut vågat sig fram och röra vid tränarens hand.

Självklart är Ngelm och Dilbuls träning på olika nivåer då Dilbul är några månader äldre.
Dilbul, hon lär sig så snabbt! De säger det att det är de två, tre första beteende som brukar vara svårast att lära sen brukar det rulla på. Nu kan hon redan göra ett flertal olika beteenden. Hon är så duktig!

Ngelm kan följa tränaren och vi har börjat med lite basic bodycheck, dvs att hon kan följa tränarens hand och tränaren kan få känna på hennes kropp och lite små grejer.
För att komma tillbaka lite kort om Ngelm och hennes namn.  När en delfin föds i Palau så är det Palaus president som får äran att döpa hen. Den nya presidenten tycker att Ngelm passade bra. Ordet har en fin betydelse, det står för vänlighet och ödmjukhet på Palaunska, vilket är vackert. Det enda problemet är att ingen i personalen kan uttala namnet. För oss heter hon numera Elm.

Här tränar jag minstingen Elm

Dilbul gör ett bow jump

Kaori

Hon var den första vännen jag fick i Palau och hon är också den som står mig närmast. När jag först kom till Palau var hon den personen som hjälpte mig, med allt. I början åkte vi runt tillsammans i timtals för att hitta en lägenhet till mig. (det är inte som hemma när man går in på internet och söker, du måste gå och knacka dörr för att veta om något ställe är ledigt) Tillslut hittade vi en. De dagarna jag hade hemlängtan fick hon mig att tänka på annat och tog mig med ut på utflykter, och när kvällen kom så lagade vi ofta middag tillsammans. Vi hittade på saker mest hela tiden så det enda jag kunde tänka på var att jag hade det roligt istället för att jag längtade hem. Hon tog hand om mig helt enkelt och fick mig att känna mig som hemma.

Nu är det fem månader kvar sen kommer hon att ge liv till en liten flicka. Hon övervägde först att bo kvar i Palau och födda barnet här men efter att ha fått några broshyrer om hur det hela går till så blev valet enklare. Till att börja med så har de ingen blodbank i Palau, så hon blir ombed att ta med tre unga killar med samma blodgrupp att stå stand by under hela förlossningen ifall det skulle ske att att hon behöver mer blod. Och hennes man saknar sitt hem land Japan så beslutet blev att de flyttar tillbaka.

Igår så anordnade jag ett farewll party för henne för att säga tack för allt. Roliga filmklipp från jobbet där vi säger hejdå och tack för allt. Och sen avlutadess kvällen med en mask och snorkel dans av mig, Yumi och Hitoshi. Det blev en riktigt rolig kväll!

Så i natt 03.00 flyger de tillbaka till Japan. Då kommer jag att stå på flygplatsen och vinka av dem.  Jag kommer garanterat gråta floder och det kommer vara jobbigt. Men jag är väldigt glad att jag har fått chansen att få lära känna en sådan livsglad och genuint härlig person. Och jag ser fram emot nästa gång jag träffar henne, och hennes lilla flicka.

Nya utmaningar

På dolphins Pacific har vi första andra och tredje ansvarig över varje delfin. Var fjärde månad så byter man delfin som man är ansvarig över. De senaste fyra månaderna har jag varit tredje ansvarig över Roxy och J. De har ju varit speciellt i sig bara för de var de först delfinerna jag någonsin varit ansvarig över.  Det blev att jag hade mest träning med J. Han var också den första delfinen jag modifierade ett beteende på. När man modifierar så rättar man till ett bettende.  Som J kunde inte utföra SD Yes. dvs han ska nicka på huvudet upp och ner, men istället så rör han det knappt synbart upp och ner. Men nu har jag modifierat det och när man ber om ett Yes-SD så nickar han tydligt på huvudet upp och ner. Det var en häftig känsla när beteendet var komplett och jag kände att det var jag som hade fixat det! Både J och Roxys är enkla i sin natur. När man kommer till en tränings session med J så kan man tydligt se att motivationen är på topp och han presterar alltid hundra. Så han har varit enkel att göra med. Nu har det gått fyra månader och det är dags att byta delfiner. Nu är jag tredje ansvarig för Layla. Och andra ansvarig för Ariel. Det kommer bli lite mer av en utmaning nu. Ariel brukar vi alltid säga att hon är den mest intelligenta delfinen vi har. Det är hon som tycker om att leka med sköldpaddor. Om hon har turen att det simmar in någon skölpadda i poolen vill säga, då är hon den som är först fram och tar upp sköldpaddan på huvudet och nickar på huvudet upp och ner så sköldpaddan börjar studsa. Blåsfiskar är också en av hennes favoriter. Det är de fiskarna som blåser upp sig själva som en ballong när de känner sig hotade, de tycker Ariel också är jätte roligt att balansera uppe på huvudet och simma omkring med. Det finns faktiskt ett gift i de här fiskarna, de är dock inte farliga för delfinerna, utan vad giftet gör är att delfinerna blir lite höga. Lite samma effekt som marijuana har på mäniskor. Så ibland har vi en styck hög Ariel som simmar omkring på jobbet. Det här är ju otroligt underhållande men när man är tränare över Ariel blir det inte lika enkelt. Ibland kan motivationen att simma omkring med blåsfisken eller sköldpaddan högre än att komma till träningssessionen. Likadant är det om Ariel tycker att en vanlig träningssession är tråkig så kan hon simma därifrån. Så när det kommer till henne får man tänka till ordentligt och hitta på grejer som hon tycker är utmanande och roligt till varje session. En av de grejerna man tydligt kan se att hon gillar är när tränaren är med henne i vattnet och gör water work. Nu när jag ska vara andra ansvarig över Ariel så ska jag få börja lära mig mer water work. Häromdagen så fick jag för första gången vara i vattnet och träna. Då gjorde vi toe push, som ni kan se på bilden nedan så är det Ariel som pushar på foten så man åker genom vattnet. Det var så kul!!
Så jag ser fram emot de nästkommande fyra månaderna Att jobba med Layla och Ariel och lära mig mer!

Träning med J

 Ariel och en av hennes kompisar

Toe push med Ariel