Modell för en dag

Då har man numera testat på att vara modell!  För ett par veckor sedan så frågade min goda vän Nichi, som också är öns fotograf om jag ville ställa upp på att vara modell för en dag. Bilderna skulle gå till ett japanskt resemagasin. Så en solig lördag började min modellkarriär i Palau! Vi åkte runt lite överallt och tog bilder. Det kändes ovant i början att stå framför kameran och bli tillsagd hur man ska stå, vilket håll man ska titta åt o.s.v men Nishi är riktigt duktig så han lyckade få en hel del bra bilder även om jag själv kände mig lagom stel. Nishi har sådan rolig fantasi, Han har sin stora van full med rekvisita. Bilden som är tagen här nedan när jag sitter på en stol och läser tidningen blev en spontanbild på väg till vår första destination. Han rev ut plastrosor, kläder, hattar och så lyckades han gräva fram en stol under allt. Och så när jag har satt mig… hmm vänta lite, ta tidningen också, perfekt!

Mitt andra modelljobb blev tillsammans med Oscar. Nichi skulle ta reklambiler för en av öns finaste hotell som var nyrenoverat. De var ute efter ett ungt europeiskt par, på den här lilla ön så är jag och Oscar de enda unga européer som finns att hitta. Så konkurrensen blev inte för hård! Den här gången upplevde jag det som mer avslappnande. Jag och Oscar skulle bara sitta på olika platser runt om resorten och konversera med ett glas i handen och dricka. Efter en heldag hade det konsumerats en hel del dricka, började med en morgonöl på hotellrummet, en öl till i nästa rum, en paraplydrink på stranden, öl i baren, vin i andra baren, vin på middagen. Kände mig full redan vid frukosttid.

Här kommer några av bilderna som blev tagna

Simma med delfiner utan att se

När grundaren Joe Morita byggde Dolphins Pacific 2001 var ett av huvudsyftena med anläggningen att alla människor oavsett ålder eller handikapp skulle ha möjlighet att komma nära delfiner. Hela anläggningen är uppbyggd av flyttbryggor så det är enkelt för personer med rullstol att ta sig runt anläggningen.  På bilden som ni kan se nedan kan man se två maskiner på bryggan. De här är till för personer som sitter i rullstol. De rullas upp på maskinen och sen sänker man ner de i vattnet till midjan så delfinen kan komma nära. 

Vanligtvis kanske det kommer en handikappad person i månaden för att enbart klappa delfinen. Idag var en speciell dag då det kom 8 blinda personer som skulle simma med delfinerna.
 Vi har övat inför det här i några veckor för att förbereda delfinerna. Situationen ser ut som så att personerna är uppradade på ett led framför bryggan där tränaren står och kastar fisk till delfinerna och de blinda personerna har en varsin asisstent bakom sig. När vi har tränat så får några tränare (+assistent) simma ut i vattnet blundandes under hela tiden och endast lyssna till tränarens röst för att veta vart hen ska simma och vart hen ska träcka ut sina händer för att röra delfinerna. Igår var första gången som jag var den blinda personen. Simma med delfinerna har jag gjort ett oräkneligt antal gånger, men det här blev en helt ny upplevelse. Då jag inte kunde använda mig av min syn försärktes mina andra sinnen. Det blev en pirrande känsla när jag inte visste vart delfinen befann sig och jag fick en upplyftande känsla när den mötte min hand. Det kändes extra speciellt.

Så idag kom dagen när våra blinda gäster kom. Alla vara 60+ och hade aldrig kommit nära en delfin förut. NI kan tänka er vilken stor dag det här var för de. De var så exalterade. När det väl var dags för gå i vattnet och simma med delfinerna lös deras ansikten upp. Det var en fröjd att bara titta på. ”Segoy” var ett ord som användes flitigt under dagen av de japanska gästerna, det betyder; Amazing. 

Semester i Sverige

Nu har jag varit i Palau i ett helt år. Det är helt sjukt vad tiden gå snabbt. När man har varit här i ett år så är det semester som gäller. Jag kom precis tillbaka efter min 2  ½ veckors semester hemma i Sverige. Det var så skönt att komma hem och få träffa familjen och vänner. Bror och pappa bor i Oslo men även de lyckades tajma in att komma hem till Öland.

Så fort jag klev utanför Arlandas dörrar chokades min kropp av kylan, detta resulterade i en förkylning som varade i två veckor. Men jag klagar inte, mina smaklökar hade fortfarande full kapacitet så jag kunde njuta av all mat som mamma servade mig med. Och oj vad jag har saknat svensk mat!! Något som det är brist på här i Palau är mejeriprodukter. Så det åts mängder av mat med grädde i, mjölk till maten, extra tjockt lager Bregott på mackorna. Jag levde gott. Jag trotsade min förkylning och reste över hela Sverige (kändes det som) och hälsade på släkt och vänner. Det var så härligt att få krama om morfar, få se hur stora kusinbarnen har blivit, till och med lärt sig att prata! Och ta igen allt jag har missat det senaste året med mina vänner.  Mellan bil/tågresor var jag hemma och myste med mina tre katter. De nosade lite extra på mig när jag kom men efter några minuter var det som att jag aldrig hade varit borta. 

Säga hejdå till alla var inte lika tufft den här gången. Nu vet jag ju att tiden går ruskigt snabbt och snart kommer jag att vara hemma igen!

 Promenad med familjen i lilla Eriksöre

 Inte illa att kunna plocka hallon i Oktober!

 Mys med Grollis

 Hösten har sina fina stunder

 Mammas bullar är fina grejer

En dag i Kolmården <3