Oliver

Häromdagen så låg jag och solade på long Island. Vid upprepade tillfällen kan jag höra en katt mjaua. Jag tittar upp men kan inte se någon där. Efter en stund när det inte är några människor kvar på stranden och jag fortfarande kan höra någon mjau börjar jag gå upp och se mig omkring, så där bakom barnens snurrgunga möts jag av en liten kattunge! Efter att letat runtomkring stranden efter en kattmamma så ger jag upp och sätter mig ner med den lilla katten. Han började spinna direkt och la sig tillrätta bredvid mig. Jag kände att jag kan ju inte lämna den här undernärda lilla katten helt själv, då kommer den inte klara sig. Så jag tar katten i famnen och med bestämda steg beger jag mig mot Dolphins Pacifics kontor som ligger bara några minuter därifrån. Väl där så möts jag av vår veterinär som är snabb med att ge den vätskeersättning och fräschar till lillen. Som tur är så har vi inte bara delfinfans utan även många kattälskare på jobbet. Så ett sms senare var  vår nyanställda tjej Mieka på plats för att hämta upp den lilla killen. Eftersom det var jag som hittade honom tyckte hon att det var inte mer än rätt att jag skulle bestämma hans namn. Rent spontant blev det Oliver. Fick frågan hur det kom sig att jag valde Oliver, vilket jag då svarade att jag inte hade en aning, det var det första namnet jag kom att tänka på. Kom senare att tänka på att det kan ju bero på att jag har nördat ner mig totalt i tv-serien Arrow där huvudpersonen heter Oliver.. kan ju vara därför..

Jag var väldigt frestad till att ta hand om Oliver själv men jag tror jag skulle få för dåligt samvete av att han skulle spendera så många timmar själv när jag jobbar. Det som är så bra är att Mieka redan hade en till liten kattunge, så Oliver har sällskap hela dagarna. Men det var inte kärlek vid första ögonkastet när Oliver och den andra kattungen, Kaiede möttes. Det var många försök till attacker och fräsningar från Kaiedes sida. Oliver var mest helt slut efter tvångsmatning och tvättning och brydde sig inte så värst mycket om den andra hårresande katten.

Efter några timmars vila hade Oliver fått mer energi och var i full gång med att busa med Kaiede (kan också nämnas att Kaiede är japanska för löv). 

Det känns väldigt skönt att Oliver har kommit till ett bra hem. Mieka spenderar så mycket tid med de, hon tar till och med ut de på sightseeing turer! Vilket de verkar älska, att bara sitta och kolla ut genom bilfönstret. Kolla här vad söta de e! 

Mamma och pappa på besök

Fem och en halv månader efter att ha sagt hejdå till mina föräldrar på Arlanda fick jag träffa de igen! Mestadels av tiden här har jag klarat mig bra på egen hand, men ibland har jag saknat de något otroligt mycket. Och bara önskat att jag kunde teleportera mig hem till lilla Eriksöre till den lite för bekväma gröna soffan med familjen sittandes bredvid och lilla Grollis spinnande i bakgrunden. 

Så det var ett glatt återseende när jag tog emot de på Palaus pytte lilla flygplats. Totalt var de här i tre veckor, En tredjedel av den tiden bodde de på ett lyxigt hotell. Olyckligtvis så fick jag en släng av influensan som gick runt här då. Eller tur i oturen får man väl se det som, det var inte helt fel att ha två omtänksamma föräldrar som passade upp på en. Glass blev standard lunch under en veckas sjuktid, självklart häggendaz! Tror det är extra bra för en öm hals..

En vecka, och en styck frisk Nicolina senare begav vi oss alla till min lilla lägenhet.  Tänkte att det kanske skulle bli lätt att gå varandra på nerverna då vi levde så tätt inpå varandra under så lång tid, men icke! Det var helt underbart att alltid ha någon hemma, När man kommer hem från jobbet så står maten på bordet och trevligt sällskap till.

Vi lyckades pressa in hel del utflykter och delfinklappande under den här tiden. Men efter några dagar med paddlande av kajak, snorkling och vandringar till vattenfall ville vi bara ta det lugnt.  Tur var väl det att jag fick en hel trave med böcker när de kom så vi inte låg tomhänta på stranden. I den här traven med böcker fanns Jo Nesbos böcker. Så vi blev alla riktiga Jo-Nesbo nördar! På stranden låg vi alla tre men en varsin av hans bok i handen. Riktigt svårt att slita sig för att ens ta sig till vattnet för att svalka av sig. 

Lika roligt som det var att möta upp de på flygplatsen, precis lika jobbigt var det att säga hejdå till de. Tre veckor går väldigt snabbt. Men man får se det som att vi hade lyxen att få hela tre veckors kvalitetstid, vilket nog inte hade hänt om jag bott hemma ens.  Så trots att det känns tomt att inte ha de här så vet jag att det kommer kännas desto bättre när jag får träffa de nästa gång, de är ändå det fina med att spendera så mycket tid ifrån varandra, man lär sig också att uppskatta tiden tillsammans så mycket mer. 

Världens finaste föräldrar <3

Nightstay at the bay

Den 10 februari så födde vår delfin Roxy en liten delintjej. Ni kan tro att det var livat när vi tidigt på morgonen märker att snart kommer det att ske, snart kommer hon föda. Och så helt plötsligt kan vi se en liten delfinfena sticka ut. Hela processen tog ungefär två timmar, och sen kom det ut en pytteliten delfin (ca 1m) upp till ytan för att ta sitt första andetag. Jag har nog aldrig sett något så litet och så sött.

Hela nattschemat var redan gjort, vilka personer som skulle stanna på bayen över natten för att se till att kalven mår bra. Det som är den farligaste risken är ifall delfinkalven, som har svårt att kontrollera sina rörelser i början, simmar in och fastnar i nätet som omger polen. Om detta sker är man tvungen att fridyka från andra sidan och hjälpa till att putta ut kalven in mot mitten igen. Som tur var så är Roxy en erfaren och väldigt duktig mamma, så vi behövde aldrig ta till sådana åtgärder.

Totalt spenderade jag sex nätter där ute med olika kollegor. Det var kallt, ibland mycket regn, om inte, mycket mygg. Men vi var alltid vakna minst två personen samtidigt så man kunde hålla varandra sällskap. Så där satt vi och såg ut som två koldolmar bredvid varandra invirade i massa filtar och drack te. Det var riktigt mysigt faktiskt att sitta under det lilla tak vi hade gjort av plastdukar medan de öste ner regn utanför. Dock inte lika roligt när man behöver gå på toa efter allt te drickande, då toaletten ligger på andra sida anläggningen.. 

Nu när delfinkalven är lite mer än 2 månader börjar hon upptäcka sin omgivning mer på egen hand utan att ständigt ha mamma Roxy vid sin sida. De delar också pool med den andra mamman Layla och hennes kalv Dilbul. Dilbul som nu är 7 månader tycker det är väldigt spännande med den nya kalven och vill komma nära den och leka. De känslorna är dock inte ömsesidiga. Så fort Dilbul kommer nära så simmar hon snabbt tillbaka till trygga Roxys närhet.
Ska bli spännande att se hur deras förhållande utvecklas de närmsta månaderna!
To be continued…

Roxy och hennes kalv

Här kan ni få en liten glimt av hur det ser ut runt omkring poolen. Alla lampor som lyser upp under natten. Och vårat lilla kryp in där vi höll till.

Middagsdags! Fried rice, fried chicken och så det bästa, cheessticks!

En av fördelarna med att vara uppe tidigt, få se denna otroligt vackra soluppgång

Happy Birthday!

Då är man numera hela 22 år gammal. Känns bra. Något mer som kändes bra var att fira min första födelsedag i Palau! Jag var lite rädd att jag skulle bryta ihop och sakna de hederliga släktkalasen och mina vänner, men jag överlevde. Det blev faktiskt en riktigt lyckad dag. Några dagar innan min födelsedag så hade precis en liten delfinkalv födds. Då de första dygnen är kritiska för kalven är det viktigt att vi övervakar den dygnet runt. Och just den här natten till min födelsedag så var det min och Filtons tur att övervaka den. Så 02.20 när jag gick från 21 till 22 år gammal så satt jag vaken, invirad i en tjock filt och drack äpple te. Jävlar vad kallt det blir här om nätterna, vem kunde tro det?  Så när jag kom hem var jag lagom trött efter att varit vaken nästan hela natten. Några timmars vila och en dusch senare var jag redo för att fira min födelsedag. Vi var nästan hela Dolphins Pacific gänget som tog oss till PPR, restaurangen med öns vackraste utsikt. Det blev en sådan rolig kväll! Efter middag och x- färgglada drinkar åkte vi vidare till en karaokebar, vilket är väldigt populärt här. Personligen hyser jag inte lika stor kärlek för karaoke som mina japanska vänner gör, men det är underhållande nog att kolla på de som gör det och sjunger för högan sky! Det var en sliten och nöjd tjej som somnande gott den kvällen. 

Kusinhäng!

Oj vad tiden går snabbt! Nu var det ett tag sen jag uppdaterade. Vi spolar tillbaka tiden några månader.
Iza och jag gick ju från duo till trio, då min kära kusin Victoria kom hit för att besöka mig i några veckor. Varje dag så följde Tojan, som jag kallar henne (fråga mig inte varför, vet ej själv.  Alltid gjort det sen vi var små) Så Tojan följde iaf med mig till jobbet nästan varje dag och hängde hos delfinerna. De lediga dagarna spenderade vi med att sola, snorkla, sola, bad, äta, bada lite till. Aa typ så såg våra dagar ut. Helt underbart.  Det blev också firande av Tojans födelsedag när hon var här! Vi är ju tre kusiner, Tojan, jag och Albin som alla är födda tätt inpå varandra, Tojan den 8 Feb, jag den 20 Feb och Albin den 22 Feb. Det var snack om att Albin också skulle ha kommit, det hade blivit magiskt att ha hela kusingänget samlat och firat våra födelsedagar tillsammans! Men det får vi ta, förhoppningsvis nästa år ;)