tisdag 21 april 2015

Mamma och pappa på besök

Fem och en halv månader efter att ha sagt hejdå till mina föräldrar på Arlanda fick jag träffa de igen! Mestadels av tiden här har jag klarat mig bra på egen hand, men ibland har jag saknat de något otroligt mycket. Och bara önskat att jag kunde teleportera mig hem till lilla Eriksöre till den lite för bekväma gröna soffan med familjen sittandes bredvid och lilla Grollis spinnande i bakgrunden. 

Så det var ett glatt återseende när jag tog emot de på Palaus pytte lilla flygplats. Totalt var de här i tre veckor, En tredjedel av den tiden bodde de på ett lyxigt hotell. Olyckligtvis så fick jag en släng av influensan som gick runt här då. Eller tur i oturen får man väl se det som, det var inte helt fel att ha två omtänksamma föräldrar som passade upp på en. Glass blev standard lunch under en veckas sjuktid, självklart häggendaz! Tror det är extra bra för en öm hals..
En vecka, och en styck frisk Nicolina senare begav vi oss alla till min lilla lägenhet.  Tänkte att det kanske skulle bli lätt att gå varandra på nerverna då vi levde så tätt inpå varandra under så lång tid, men icke! Det var helt underbart att alltid ha någon hemma, När man kommer hem från jobbet så står maten på bordet och trevligt sällskap till.
Vi lyckades pressa in hel del utflykter och delfinklappande under den här tiden. Men efter några dagar med paddlande av kajak, snorkling och vandringar till vattenfall ville vi bara ta det lugnt.  Tur var väl det att jag fick en hel trave med böcker när de kom så vi inte låg tomhänta på stranden. I den här traven med böcker fanns Jo Nesbos böcker. Så vi blev alla riktiga Jo-Nesbo nördar! På stranden låg vi alla tre men en varsin av hans bok i handen. Riktigt svårt att slita sig för att ens ta sig till vattnet för att svalka av sig. 


Lika roligt som det var att möta upp de på flygplatsen, precis lika jobbigt var det att säga hejdå till de. Tre veckor går väldigt snabbt. Men man får se det som att vi hade lyxen att få hela tre veckors kvalitetstid, vilket nog inte hade hänt om jag bott hemma ens.  Så trots att det känns tomt att inte ha de här så vet jag att det kommer kännas desto bättre när jag får träffa de nästa gång, de är ändå det fina med att spendera så mycket tid ifrån varandra, man lär sig också att uppskatta tiden tillsammans så mycket mer. 






Världens finaste föräldrar <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar