AAAMEEEN!

Häromdagen så frågade jobbets gulliga städtant Louie om jag ville följa med henne till kyrkan på söndag morgon. Hon sken upp som en sol när jag sa ja!

Så efter en halvtimmes körning på söndagsmorgon så var vi framme vid ”kyrkan” som utifrån såg ut som en stor plåtbarack, men inuti var det som en vanlig lokal.
Församlingen tyckte det var väldigt exotiskt med en svensk person som kom till deras katolsk-Fillippinska kyrka. Så det var många som kom fram och ville hälsa och krama och pussa på kinderna. Efter ett tag blir vi ombedda att gå och sätta oss på våra platser d.v.s. de vita plaststolarna som var uppställda på rader. Framme vid altaret så stod de tre personer med en varsin mick och vid sidan av dem stod deras band. Som inkluderade trummor, keyboard och elgitarr. Och så körde de igång! De fick alla att ställa sig upp och sjunga med. Folk började dansa, hoppa, klappa händerna och med jämna mellanrum skrika ut; HALLELUJA! Och AMEN!! Jag var inte en av dem. Tråkig svensk som man är stod jag mest still och tänkte vad i helvete gör jag här.
När det var dags för prästen att gå fram till altaret så hördes det högljudda glädjerop och församlingen applåderade häftigt. ”För de som kommer för första gången ska ni veta att vi är kända som den högljudda kyrkan ” säger han och ler mot mig.
Han pratade om allt mellan himmel och jord. Vikten av att uppskatta det vi har omkring oss. Att vi inte ska försöka fylla våra liv med enbart materiella ting då det i längden inte kommer att göra oss lyckliga. Utan fylla den med dyrbar tid då vi umgås med våra nära och kära. AMMEENN MY BROTHERS AND SISTERS AMEEENN!

Javisst det kan vara kul att uppleva en liten morgongudstjänst här i Palau! Det lär ju max ta en timma tänkte jag… fyra timmar senare börjar prästen runda av.

Trots mitt första intryck var lite.. överväldigande, så mot slutet så tyckte jag faktiskt om att vara där. Det var en härlig atmosfär och en udda men rolig upplevelse!

Japaners förkärlek till ris

Då jag numera lever sida vid sida med min japanska kollega Daiki så har jag fått en större inblick i deras matkultur. Att japaner tycker om ris är ingen hemlighet. De äter det till frukost, lunch och middag. Man kan ju tycka att det är lite over the top att äta det till frukost också. Men så fick jag höra det värsta, de äter det även till TACOS!... finner inga ord.

Som tur är kan de bryta sitt risberoende ibland. Jag och Daiki vi lagar mat varannan dag nu. Så det är kul att få smaka på lite mer av deras olika maträtter, som japansk currygryta, ramen vilket är japanska nudlar med lax sås till, och så min favorit japan/paulansk grönsak; Occula. Smakar lite som en mix av squash och mild chili.  Med lite soja på det så blir det perfecto!

Det här är ramen nudlar som är gjorda av en japansk blomma (smakar nästan som vanliga nudlar, låter bara lite mer exotiskt), till det så är det ägg, gurka, occula, en sötsur sås och så isbitar. Oväntat gott faktiskt! 

In the middle of nowhere

De här bilderna tog vi häromkvällen i Aimeliik, på ett fält mitt ute i ingenstans. Helt otroligt vacker natthimmel!

Road trip

Vi är ett härligt gäng på jobbet som har turen att ha samma lediga dagar, onsdagar och söndagar. Så igår så gav vi oss alla ut på en liten road trip! Första stopet blev på Lucy`s restaurant som ligger på grann ön, helt magiska cheesburgare har de!

Och så blev det ett givet stop vid havet för att plaska omkring. Diki som är extrem nörd när det kommer till havet och allt levande där i, lyckades hitta den här filuren. En gigantisk sjögurka.

 Kan också tillägga att Diki är min nya rumskamrat den närmsta månaden. Så våra middagar nu består av att vi sitter och kollar i hans enorma bok om koraller och fiskar och så berättar han entusiastiskt på sin knaggliga engelska vilka olika egenskaper de har. SÅ efter den här månaden lär man ju vara expert på området!

  

Dagen avslutades med Sumba!
Sumbaklassen hölls av en filippinsk dansledare som var väldigt duktig på vad hon gjorde. Vi befann oss inne i en stor lokal. Utan air condition. Kläderna var inte snustorra efteråt om jag säger så. Men vi hann inte dansa mer än några låtar då elen gick.
Människorna här har en skön inställning, så fort det blev bäcksvart i lokalen så börjar alla skratta, ”Yeah this is Palau” hör man från höger och vänster.
När allt stadsljus försvinner så kan man tydligt se alla miljontals stjärnor som lyser upp klart över det nattsvarta himlavalvet. I väntan på att elen ska komma tillbaka så passar folk på att gå ut ur lokalen och titta upp mot himmelen, för att hänföras av en otroligt vacker syn.

En solig dag på Riptide beach

Min första lediga dag spenderades på en strand i närheten av vart jag bor, Riptide beach. Turkost svalkande vatten och en stekande sol, kan man begära mycket mer? 

Något som tog upp stor plats i min resväska hit var böcker.
En av de böckerna är Tisdagarna med Morrie av Witch Albom. En omvälvande bok som är så bra att jag får ångest för varje sida jag vänder, då jag inte vill att den ska ta slut. 

Fick den här fina fläkten av en turistguide som gick förbi stranden. Den är gjord av palmblad, som han fixade ihop på några sekunder. Den funkar också! Jag ska lätt lära mig att göra en sådan innan jag åker härifrån.

Senare på kvällen så blev det middag på restaurangen Djungel bar med goa kollegor.
Jag har inte varit på så många restauranger här omkring, men hittills så är det här den bästa! Supermysig omgivning då man får känslan av att man kliver in i en regnskog, och så väldigt god mat!

mmm spicy shrimps!

Nanako och jag :)

Anpassningar

Det är sällan man reflekterar över vilken lyx vi i Sverige har som bara kan vrida på kranen och så kommer det rent rinnande vatten, eller slå på lampan och så lyser den. Tro mig här så uppskattar man det när det kommer rinnande vatten! eller om man har riktig tur, att varmvattnet fungerar! Elektricitet är inget man ska ta för givet. För mestadels av tiden så fungerar den men när vindstyrkan är för stark så pallar den inte trycket. Så tack pappa för ficklampan, du hade rätt den skulle komma till användning.  

Just nu så bor jag själv i en väldigt stor lägenhet, 5 rum + kök. Men jag behöver inte oroa mig för att känna mig ensam. Då jag har några små husdjur, mestadels myror men också lite större djur som ödlor, tusenfotingar och kackerlackor som håller mig sällskap.

Det är otroligt hur snabbt man anpassar sig. I början tyckte jag att det var väldigt äckligt att myrorna befann sig lite varstans, i köket, badrummet, i sängen. Eller hur jag fick den känslan av obehag när jag skulle sova och hörde en ödla sprang över taket och gömde mig under täcket i hopp om att den inte skulle ramla ner i mitt ansikte.
Nu gör det mig inte så mycket att myrorna är i lägenheten, bara att rista sängkläderna innan man går och lägger sig så är det ju inga problem. För det mesta så håller sig de andra krypen undan. Skulle det vara så att någon är i ens väg så är det bara att undvika att kliva på dem.


 (Fick precis reda på att de gigantiska kackerlackorna här kan flyga… Där försvann den lugna känslan!!)

De första dagarna

Under mina fem dagar som jag har spenderat här i Palau så har jag känt mig otroligt välkommen av alla mina kollegor, vilket mestadels är Japaner och några Paulaner också.  

Just nu befinner jag mig inne på kontoret och arbetar, vilket jag gör för att lära mig hur hela systemet fungerar. Här kommer jag att arbeta fram till slutet av månaden, sen efter det kommer jag att jobba ute vid bayen med delfinerna. 

Så mina uppgifter här är att ta emot alla gäster som kommer, ta betalt och ge instruktioner om vad de ska göra. Resten av tiden så sitter jag mest vid datorn och fixar pappersarbete.
Det positiva med att jobba inne på kontor är air-condtion! Ute just nu är det 30 grader varmt med en luftfuktighet som heter duga på 85%! Missförstå mig rätt, det är helt underbart att komma till ett varmt-året-runt-land, men det är lagom med att vara ute några timmar om dagen till en början. 

 Heeelt okej utsikt som vi har från kontoret

 Häromdagen så var jag ute vid bayen för att få se den lilla delfinkalven! Hon är bara två veckor gammal!

Här simmar hon tillsammans med mamma Layla

Seouls flygplats i mitt hjärta

Jag har nu gjort två mellanlandningar. Första var i London och andra I Seoul, Sydkorea. En lyxigare flygplats än den som var i Seoul får man leta efter! Jag hade sju timmar som jag spenderade där och kände ändå att jag inte hann med allt. Förutom ett gigantiskt shoppingcenter med allt från väskor till dildos, så hade de en stor relaxavdelning. vilket inkluderade; spa, manikyr, pedikyr, en oas med vattenfall och exotiska blommor där man kan ta det lugnt i gigantiska liggfåtöljer. Och det bästa av allt, massagestolar! Här kan jag säga att jag spenderade mestadels av tiden.

Just nu befinner jag mig på det sista planet som ska ta mig till Palau. Klockan är nu två på natten och det känns som att alla på planet sover förutom jag (och kapten förhoppningsvis). Då det inte finns så mycket att sysselsätta sig med här så passar jag på att berätta lite fakta om Palau!

Officiella språk: Palauanska och Engelska

Huvudstad: Melekeok

Statsskick: Republik

Area: 459 Kvm

Befolkning: 21 032

Tidszon: UTC+9

Historia

För omkring 3000 år sedan så började ögruppen befolkas av människor från Filipinerna. Från 1800-talet så har Palau blivit styrt av många olika nationer. Det började med att de kom under spansk makt, sen tysk. När Japan hade ockuperat landet användes ögruppen som militärbas under andra världskriget. När kriget började lida mot sitt slut var planen att spränga Palau i luften, tillsammans med alla spår av att det någonsin funnits en militärbas där. Palau hade då turen  att USA kom och erövrade landet innan detta inträffade.

Sedan 1994 så är Palau ett självständigt land.

Geografi

Landet består av omkring 300 öar i västra stilla havet, 800 km öst om Filipinerna.

Klimat

Klimatet är väldigt varmt och fuktigt. Regnperioden håller i sig från maj till November

temperaren ligger runt 28 grader året runt.

Ekonomi

De största inkomstkällorna är turism, jordbruk och fiske. Landets ekonomi är fortafarande beroende av USA. Ungefär 2/3 av landets inkomst kommer därifrån. I gengäld så får USA ha sina militärbaser i landet.

På G!

Jag har känt mig väldigt lugn inför denna stora resa. Kanske för lugn tänker jag, borde man inte vara lite nervös i alla fall när man ska flytta själv till andra sidan jordklotet?

Förklaringen är väl att det har känts så naturligt att åka dit. Jag har ju faktiskt varit mer eller mindre säker på att jag skulle få chansen att jobba på Dolphins Pacific under de senaste två åren. Efter jag hade haft min praktik där när jag var 19 år sa chefen att han ville jag skulle komma tillbaka och jobba där. Kruxet var att man var tvungen att fylla 21 innan man som invandrare kommer in i landet för att arbeta.
Nu, två år senare; 21 år gammal och redo!

Känslan av att vara lugn som en filbunke försvann rätt snabbt så fort jag satte min fot på Arlanda. Det var först då det blev verkligt. Jag kände mig så illamående av nervositet att jag var på väg att spy i närmsta resväska.
När nervositet hade lagt sig så kom alla andra känslor bubblande upp till ytan. Saknaden jag kommer känna av de människorna som står mig närmast, mina katter och havet på Öland. Min hemö som jag trivs så bra på. Jag kände att jag aldrig ville gå genom gaten då jag skulle bli tvungen att släppa taget om mamma och pappa som höll om mig hårt.